Seminarier och konferenser

Öppenhet och klarspråk i EU

Den 8 september arrangerade Sveriges ordförandeskap ett seminarium i Stockholm om öppenhet och klarspråk i EU. Temat för seminariet var vikten av öppenhet och ett klart och begripligt språk för den offentliga verksamhetens legitimitet.

Foto: Henrik Montgomery/Scanpix

Foto: Per Westergård

Webbsändning: Öppenhet och klarspråk i EU (på engelska)

Seminariet riktade sig till tjänstemän inom EU:s institutioner och medlemsstaternas förvaltningar, akademiker och andra. Det webbsänds i sin helhet här på se2009.eu, med uppehåll för lunch mellan 12:30 och 14:00.
 
Öppenhet och klarspråk är två viktiga delar i en demokrati. Öppenhet är grundläggande för tilltron, legitimiteten och effektiviteten i det offentliga livet. Öppenhet bidrar också till att öka medborgarnas stöd och förtroende. För att öppenhetens positiva effekter ska kunna uppnås på bästa sätt krävs att det språk som används i den offentliga verksamheten kan förstås av medborgarna. Målsättningen bör vara att handlingar utformas på ett sätt som möter läsarens behov så att även svåra frågor blir begripliga för allmänheten.
 

Öppenhet och klarspråk aktuella frågor

Öppenhet och klarspråk är högaktuella frågor som behöver diskuteras i ett bredare perspektiv. Det svenska ordförandeskapet arrangerade därför ett seminarium om öppenhet och klarspråk i EU tisdagen den 8 september 2009. Seminariet hålls i Stockholm.
 

Seminariets upplägg

  • Sveriges justitieminister Beatrice Ask och EU-kommissionens vice ordförande, Margot Wallström, inledningstalade.
  • Presentationer hölls bland annat av kommissionären Leonard Orban, den europeiska ombudsmannen Nikiforos Diamandouros, den europeiska datatillsynsmannen Peter Hustinx, svenske chefsjustitieombudsmannen Mats Melin samt professorn och ledamoten av Svenska Akademien Sture Allén.
  • För- och eftermiddagspassen avslutades med paneldiskussioner.
Presentationerna behandlade bland annat den svenska traditionen av öppenhet inom offentlig verksamhet och öppenhetens betydelse för medborgarna, förhållandet mellan öppenhet och skyddet för privatliv och integritet samt betydelsen av välskrivna original och välgjorda översättningar med ett enkelt språk i EU:s flerspråkiga kontext.
Stockholm

När

8 september

09.00–17.30

Var

Access

Tillträde för delegater

Deltagare

Cirka: 100

Ansvarigt departement

Justitiedepartementet

Ansvarig minister

Beatrice Ask

Kontakt

  • Skriv ut
  • Prenumerera på uppdateringar

  • Tipsa en kollega

  • Bookmark and Share
EU:s beslutsprocess

EU-lagstiftning

  • Ministerrådet Beslutar
  • Europaparlamentet Beslutar
  • EU-ambassadörernas kommitté Coreper 1 & Coreper 2 Förbereder
  • Europaparlamentets utskott Förbereder
  • Arbetsgrupper Förbereder
  • Europeiska kommissionen Föreslår lagstiftning
  • Konferenser och andra möten Ger impulser

Ministerrådet är EU:s högsta beslutande organ. Ministerrådet består av en minister från varje medlemsland som har befogenhet att fatta bindande beslut för sin regering. Vilken minister som deltar från varje medlemsland beror på vilken typ av frågor som behandlas. Ordförandelandets minister leder mötena.

Europaparlamentet stiftar tillsammans med ministerrådet nya lagar efter förslag från kommissionen. Europaparlamentets inflytande varierar beroende på vilken fråga som avhandlas. Parlamentet är vanligen medbeslutande, vilket innebär att ministerrådet måste acceptera Europaparlamentets ändringsförslag för att kunna anta ny lagstiftning. Parlamentet sammanträder varje månad i Strasbourg. Dessutom hålls varje år sex extra sammanträden i Bryssel. Talmannen leder parlamentets arbete och kammarens debatter.

Coreper, de ständiga representanternas kommitté, förbereder rådsmöten på ministernivå. Alla frågor måste behandlas i Coreper innan de kan sättas upp på en dagordning för ett ministerrådsmöte. Coreper möts i två sammansättningar, Coreper II och Coreper I, med ansvar för olika ämnesområden. Coreper II består av medlemsländernas ständiga representanter, det vill säga av ambassadörerna, vid EU-representationerna i Bryssel. Coreper I består av medlemsländernas biträdande ständiga representanter (ambassadörernas ställföreträdare).

Europaparlamentets ärenden bereds i utskott. Det finns tjugo ständiga utskott, vilka delas in efter sakområden, till exempel utrikes frågor eller budget. Dessutom kan Europaparlamentet tillsätta tillfälliga utskott för en period om högst tolv månader med möjlighet till förlängning. En av utskottets ledamöter skriver utskottets betänkande i en viss fråga. Han eller hon kallas i denna funktion för föredragande eller rapportör och har stort inflytande över betänkandets utformning. Utskottens sammanträden är öppna och äger rum i Bryssel.

Rådets arbetsgrupper och kommittéer har till uppgift att förbereda alla frågor innan de går vidare till Coreper och slutligen till ministernivå. Arbetsgrupperna och kommittéerna består av tjänstemän från medlemsländerna, vanligen från medlemsländernas EU-representationer i Bryssel eller departement från huvudstäderna.

Europeiska kommissionen föreslår ny lagstiftning för Europaparlamentet och ministerrådet. Den består av en ledamot per medlemsland och fattar kollegiala beslut. Det innebär att kommissionärerna fattar gemensamma beslut och att de enskilda kommissionärerna står bakom alla beslut, även de som ligger utanför deras respektive sakområde. Besluten fattas vanligen utan omröstning, men om en kommissionär begär omröstning genomförs detta. I dessa fall krävs att en absolut majoritet av antalet ledamöter röstar för ett förslag för att det ska gå igenom.

Europeiska rådet kallas också för EU:s toppmöten och består av medlemsländernas stats- eller regeringschefer och kommissionens ordförande. De möts en till två gånger per halvår och drar upp politiska riktlinjer för EU:s utveckling. Medlemsländernas utrikesministrar deltar också samt i vissa fall finansministrarna. Under Sveriges ordförandeskap leder statsminister Fredrik Reinfeldt Europeiska rådet.

EU-ordförandeskapet anordnar vanligen ett antal informella ministermöten i ordförandelandet. Vid dessa möten fattas inga formella beslut. Mötena innebär istället ett tillfälle för ministrarna att fritt diskutera aktuella EU-frågor. Ett syfte är att under informella former kunna lösa ut knutar och bana vägen för beslut om svåra frågor på ministerrådets ordinarie dagordning. Under Sveriges ordförandeskap kommer elva informella ministermöten att hållas på sju mötesorter i Sverige.

EU-samarbetet omfattar avvägningar mellan en mängd olika parter på olika nivåer. För att stämma av läget i en viss fråga och ge parterna möjlighet att lägga fram nya förslag anordnas ofta konferenser och möten av olika slag. Vid konferenserna fattas inga bindande beslut, men de tjänar ändå en viktig funktion för att bereda vägen inför de formella stegen i EU:s beslutsprocess.

EU för en regelbunden dialog med ett mycket stort antal länder och grupper av länder utanför EU. Dessa möten med länder utanför EU kallas också tredjelandsmöten. Ordförandeskapet planerar, samordnar och leder mötena. Under det svenska ordförandeskapet kommer cirka 280 sådana möten att äga rum i, dels i Sverige, dels i Bryssel och New York och i andra länder utanför EU.